Fastighetens historik

Byggfasen (1884-1887)

Fastigheten Nebulosan 19, med gatuadress Dalagatan 44, bildades den 9 juli 1884 enligt ett beslut av Stockholms stad, som en tomt på 9 116 kvadratfot genom avstyckning från tomterna Nebulosan 10, Amsterdam 1 och Röda Berget 46.

Den 5 november 1884 ansökte snickarmästaren Andreas Brundell (1846-1935) om bygglov för ett bostadshus i fem våningar på tomten, vilket han också snabbt erhöll. Bygglovshandlingarna är signerade A. Brundell, men ritningarna är osignerade. Grundläggningsarbetet startade omedelbart och redan innan Brundell blev lagfaren ägare till fastigheten i december 1884, för en köpeskilling om 34 185 kr.

Andreas Brundell var snickare, född i Simtuna socken, Uppsala län, och vid denna tid boende på Observatoriegränd 4 med fru och två döttrar. Han hade en firma, Lundgren & Brundell, med samma adress. Hans kompanjon, Carl Gustaf Lundgren, bodde också en tid på samma adress.

I november 1885, innan byggnaden var klar, försattes Brundell i konkurs. Brundell stängde sina verkstäder, bodde kvar på Observatoriegränd till april 1886 och emigrerade senare under året till Amerika med fru och barn. Han anglifierade förnamnet till Andrew och bosatte sig i Chicago och bodde där till sin död 1935.

Byggnadsarbetet fortsatte under 1886, under konkursförvaltarens försorg, och vid den exekutiva auktionen i juni 1886 verkar byggnaden varit i huvudsak klar. Stadens värderingsman värderade fastigheten till 132 000 kr inför auktionen. Trots detta blev det vinnande budet bara 85 000 kr. Ett skäl till detta kan ha varit att köparen var ålagd att slutföra bygget i enlighet med stadens krav, ett annat att fastighetskonjunkturen försämrats under 1886, med ett överutbud av hyresrätter och markant sänkta hyresnivåer. Köpare var Peter Naumburg (1841-1902), fabrikör och ägare till Aktiebolaget P. Naumburg & Co.

Peter Naumburg, gift två gånger och med fyra barn, föddes i Långeröds församling, Kristianstads län, blev tidigt faderlös och som fjortonåring antagen som kopparslagargesäll i Malmö. 1870 startade han med en kompanjon en mekanisk fabriksrörelse på Ålandsgatan 24 i Stockholm. 1883 blev han ensam ägare till sitt företag som fick namnet P. Naumburg & Co. Företagets historia finns beskriven i boken En gammal Stockholmsfirmas historia (Carl Munthe, Ivar Haeggströms Boktryckeri AB, 1945). P. Naumburg & Co., på Norrlandsgatan 42, tillverkade och installerade gas-, vatten-, avlopps-, kloak-, ång- och ringledningar. Peter Naumburg ägde flera andra fastigheter vid samma tid.

Vid mantalsskrivningen i januari 1887, bara en månad efter att Naumburg fick lagfart, bodde redan många personer i huset. En del arbeten lär ha fortsatt efter att hyresgästerna flyttat in.

Första förvaltningsfasen (1888-1929)

De första hyresgästerna var i huvudsak arbetare till yrket och en del var anställda till Peter Naumburg, som själv aldrig var bosatt på Dalagatan 44. Hyresnivån var runt 250 kr per år för ett rum och kök eller 140 kr för ett rum utan kök. Timlönen för en arbetare var runt 25 öre, så hyran för ett rum och kök motsvarade ca 1000 timmars arbete. De flesta hade därför inneboende och trångboddheten var stor.

1895 såldes fastigheten för 115 000 kr till Gustaf Edvard Westermark (1836-1911), f.d. sjökapten och verkställande direktör i Allmänna Omnibusaktiebolaget, gift med Emelie, född Meyer-Leopold. Han bodde på Västmannagatan 23 och hade sitt kontor på Observatoriegatan 21. Han ägde också fastigheten Planeten 8, Observatoriegatan 21, under tiden 1886-1910. Allmänna Omnibusaktiebolaget bedrev trafik med hästdragna omnibussar i Stockholm fram till 1898. Bussarna gick bl. a. linjen Vasastaden (Västmannagatan) – Drottninggatan – Fredsgatan – Gustav Adolfs Torg – Norrbro – Myntgatan –Riddarhustorget. 1903 flyttade Westermark med fru till Dalagatan 44.

Efter Westermarks död övergick Nebulosan 19 under 1915 till Kapten G. E. Westermarks och hans hustru Emelies belöningsfond (Westermarkska fonden). Fonden, som stod under statskontorets förvaltning, ägde Nebulosan 19, och avkastningen användes till belöningar till sjömän för räddning av skeppsbrutna och till belöningar för att underlätta rekryteringen av dugliga befäl till flottan. Fonden ansågs enligt beslut 1929 ”ej frikallad från skatteplikt vare sig för fastigheten eller för inkomsten därav”, vilket kan ha bidragit till att fastigheten sedan såldes. Fonden synes finnas kvar under namnet kapten G E Westermarks belöningsstiftelse.

Efter Gustaf Westermarks död bodde Emelie Westermark kvar till 1913.

Ombyggnadfasen (1930-1931)

1930, med hyresintäkter på ca 22 000 kr, såldes fastigheten för 360 000 kr till byggnadsingenjören August Helmer Larsson (1892-1938), som drev en egen byggfirma.

Larsson erhöll 1930 bygglov för vindsinredning (en sjätte bostadsvåning) efter överklagande till Kungl. Maj:t. Byggritningarna är signerade av Sten Höckert (1891-1952).

Under 1930-1931 gjordes en genomgripande ombyggnad av samtliga våningsplan omfattande bl. a. VC, bad och kök med nya stammar för vatten och avlopp. Centralvärme infördes med radiatorer och värmeledningsstammar. I gathuset byggdes ny entré samtidigt som bottenvåningens fasad förenklades. Hiss installerades och lägenheter slogs ihop till två per plan. Gathusets vind byggdes om till lägenheter samtidigt som en våning byggdes till på gårdshuset i hörnet mot gathuset. I gårdshuset slogs lägenheterna ihop till tre tvårummare och en enrummare per plan.

Larsson inredde en ca 230 kvm stor byggmästarvåning åt sig själv och sin familj genom att slå samman en av de nya vindslägenheterna med våningen under till en exklusiv etagevåning och bodde kvar med sin familj till sin död 1938.

Andra förvaltningsfasen (1932-1987)

I januari 1932 köptes Nebulosan 19 för 825 000 kr av Max Däumichen (1864-1949), österrikisk generalkonsul, gift, med 4 barn. Däumichen var bl. a. representant för Berndorfer Metallwaren Fabrik, Arthur Krupp.

Runt 1942 inreddes två barnkammare i gårdshusvinden i anslutning till etagevåningen på fyra och fem trappor i gathuset. I lägenheten, med en hyra på 6600 kr per år, flyttade skådespelaren och regissören Hasse Ekman in med sin fru Agneta och barn. Antalet barn växte snabbt till fyra. Paret tillhörde dåtidens jetset och i boken Hallon och torr champagne (Agneta Ekman-Wrangel, Bonniers Förlag, 1987), beskrev Agneta Ekman-Wrangel tiden på Dalagatan. Bland de celebriteter som kom på visit var bland andra prins Bertil. Hemmets Veckotidning gjorde 1944 ett stort reportage om familjen med många bilder på våningen. 1945 skildes paret Ekman och Hasse Ekman flyttade till Sveavägen medan Agneta Ekman-Wrangel och barnen flyttade till Djursholm.

1945 köptes Nebulosan 19 för 790 000 kr av Elma Krey (1881-1949), änka efter överingenjören vid Sandvikens Jernverk Ivar Magnusson (1880-1936), med fem vuxna barn. Elma Krey var dotter till Henrik Krey, grosshandlare från Gävle. Hennes svärfar Tord Magnusson var disponent och verkställande direktör för Sandvikens Jernverk under 1910-1920, styrelseordförande 1917-1929.

Under tiden 1946-1948 gjordes en förstoring av takkuporna på gårdsflygeln.

1950 köptes Nebulosan 19 för 780 000 kr av Erik Schedin (1876-1960), framgångsrik hotelldirektör i Stockholm, skild, med fyra barn. Erik Schedin föddes i Nora socken, Västmanland. Han var först stationsinspektör vid Sala-Gysinge-Gävle järnväg, ägnade sig åt därefter åt fastighetsaffärer, utbildade sig inom hotellnäring på kontinenten, blev direktör för Hotell Stockholms Hospits (Vasagatan 10), Restaurant Gustaf Adolf (Regeringsgatan 16), och Hotell Astoria (Vasagatan 4). Ägde Rånö säteri, Utö socken, och ett flertal hyresfastigheter.

Vid arvskiftet efter Erik Schedin, 1976, övergick Nebulosan 19 till hans son Edvin Schedin (1911-1984), auktoriserad revisor, född i Nora socken, Västmanland, gift, med tre barn.

Under 1977 sattes ett plåträcke upp vid altanerna mot gatan istället för tidigare pinnräcken av smidesjärn i samband med ommålning av fasaden.

Bostadsrättsförening (1988 -)

Vid arvskiftet efter Edvin Schedin, som avled 1984, blev arvingarna inte överens. Fastigheten såldes därför i juni 1988 till den nybildade bostadsrättsföreningen Nebulosan 19. Köpeskillingen var nio miljoner kr. Edvins Schedins änka, Anna Lisa Schedin bodde kvar i fastigheten till 2003.

Under föreningens första 25 år, 1988 – 2013, gjordes omfattande ombyggnader och renoveringar i olika omgångar:

1991-1993: Stambyte för el- och avlopp genomfördes. Fönster och tak målades om.

2002-2004: Gården rustades upp med ny beläggning och nya planteringar. De flesta lägenheter utrustades med balkonger eller uteplatser mot gården. Butikslokalen byggdes om till café/restaurang. Källarlokalen byggdes om till musikstudio.

2005-2006: Gathustaket lades om. Altanerna mot gatan renoverades och fick åter pinnräcken av smidesjärn i samband med ommålning av fasaden. Alla fastighetens fönster renoverades och målades om.

2011-2013: Ny fjärrvärmecentral, nya ventiler till värmesystemet, nya termostater till alla radiatorer liksom nytt värmeregleringssystem med innegivare installerades. Fastighetsnät för bredband installerades. Råvinden till gårdshuset uppläts till en medlem i föreningen, som byggde om den till bostadsstandard och slog ihop den med sin existerande lägenhet. Gårdshustaket lades om. Gathusvinden tilläggsisolerades.

I fastigheten finns idag 27 bostadsrättslägenheter och två hyreslokaler.

Sammanställning av lagfarter, köpeskillingar och årshyror